En bild

Jag glömmer nästan bort att du finns, och att ditt liv fortfarande fungerar som vanligt bara för att jag inte får se dig. De känns som att ditt liv skulle stå still och att ingen annan heller får prata med dig eller vara med sig om inte jag får de. Jag glömmer hur normalt du lever. Jag glömmer att det bara var jag som gick sönder. Och jag glömmer ofta hur mycket jag saknar dig. Och det behövs inte mycket för att bli påmind.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback