Hur ledsen blir man inte

Har gått på stan hela dagen idag med min mamma, köpt alldeles för dyra skor och ett par byxor som nästan satt för bra för att vara på riktigt. Har ätit gott och fikat på mitt favoritfik. Har alltså haft en toppendag! Och de enda som skulle göra den här dagen bättre var att få komma hem och hänga upp mina nya kläder och ställa fram mina nya skor, titta på allt och längta efter att få använda de. Börjar med att plocka upp för att beundra mina nya skor, som är i fel färg. Expediten hämtade ett nytt par från lagret och måste då råkat ta fel färg, brydde mig ju aldrig om att kolla de utan betalade bara och gick helt euforisk där ifrån. För att trösta mig tar jag fram mina nya byxor, de finns nästan inget som känns så bra som när jeans verkligen passar, så för att pigga upp mig själv så drar jag på mig dem. För att märka att dem är alldeles för stora. Dem jag provade i affären var smutsiga på ena byxbenet så jag provade bara ut storlek och gick sedan och hämtade ett nytt par, hur kan samma storlek skilja sig så mycket? Mina perfekta tighta jeans sitter som mjukisbyxor (okej inte riktigt..) och jag bara känner hur hela världen är emot mig. Blir väl en tur på stan imorgon igen då. Yay.


Mina finaste drömmar

Inatt drömde jag att du va här hos mig, hela natten. Jag kunde nästan känna dina armar runt mig och dina lugna andetag. Har försökt hela natten att krypa så nära som möjligt, ta vara på varenda sekund och girigt andas in din underbara doft. Har aldrig träffat någon som luktar så gott utan varken deo eller parfym, det är bara du. Jag har nästan känt hur du drar åt dig täcket och vänder och vrider på dig, och jag svär, ibland har jag hört hur du snarkar sådär försiktigt och gulligt. Hela natten har gått åt till att vara glad, nästan euforisk för att jag har haft den bästa personen jag vet bredvid mig i sängen. Jag har längtat efter att få vakna och ligga kvar i den varma sängen hela morgonen inlindad i dina armar och ha de sådär bra som jag verkligen bara har med dig. Och det är precis såna här nätter som gör det så jäkla svårt att vakna bara för att inse att du faktiskt inte är här, inatt heller.


Moccalatte & blodprov

Kom inte undan, de är som att doktorn känner på sig att nålar är de värsta jag vet så jag får alltid ta blodprov, som aldrig visa nått. Så himla värdelöst. Fick dock med mig hostmedicin som förhoppningsvis kommer göra så att jag får sova lite mer och känna mig lite mindre sjuk. Men jag får inte träna på en vecka, vet inte hur jag ska överleva. Toppade min sjukhusvistelse med en heldag i centrum med mina vänner sen, drack min första moccalatte (yes, jag är en tjej på 18 år som aldrig har druckit moccalatte förut!) och kände hur de kommer bli min diet från och med nu. Önskar dock att jag hade fått gå med J själv, vi pratar bäst själva.


Höstklassiker

Är det bara jag, eller mår man på riktigt sämre av att sitta i väntrummet hos doktorn, eller är de kanske bara rädslan över att behöva ta ett blodprov som trycker på? Jag vet inte, men jag har inte känt mig sådär överdrivet sjuk tidigare, det har bara varit hostan som har varit jobbig, och helt plötsligt är jag övertygad om att jag har feber och nån obotlig sjukdom. Jag orkar inte, det är så typiskt mig att behöva sitta här på höstlovet!


Hur man sover riktigt gott

Nerbäddad i en varm säng med nytvättade lakan, nyduschad och sådär skönt utmattad och nöjd. Veta om att man får sova så länge man vill imorgon och få somna till ljudet av hur de blåser och regnar utanför fönstret, ni vet, sådär kraftigt så de knakar i hela huset. Och, sist men inte minst, få drömma mina allra finaste drömmar om dig.


Tänker på dig

Idag har jag sysselsatt mig själv konstant. Har gått en heldag på stan med min absolut bästa vän i de värsta höstvädret som finns. Har tänkt på dig varenda steg, i varenda butik på varenda gata. De finns inte ett enda ansikte jag inte granskar och inte en enda vit adidas väska som jag inte rycker till av. För tänk om det skulle vara du.


Alla nyanser av grå

Idag känner jag mig likadan som vädret. Tråkig och grå. Ska klä på mig för att möta M på stan, men åh vad de tar emot. Fettigt hår och förkylning, är inte idag en sån dag som jag borde stanna inne? Både mitt konto och min kropp tycker att de låter som en bra idé.


Värkligheten är för nära

Har messat med J hela kvällen, hur ska man veta vad man vill? Vill jag ha honom som bror eller som något mer? Jag måste bestämma mig, och jag måste göra de fort för i hur många veckor har vi inte sagt att vi ska ses mer "privat" och snart kommer jag inte kunna bortförklara mig mer. Nån kväll kommer han sätta sig på bussen och åka hit. Hur ska jag veta vad som blir bäst och hur vet jag om jag fkatiskt vill? De kan förstöra allt eller så kan de bli perfekt. Men viktigast av allt, hur vet jag att jag inte bara inbillar mig gnistorna och han kommer hit som kompis och jag föväntar mig mer. Jag måste bestämma mig för vad jag är beredd att satsa, och jag har bara en vecka på mig tills det blir oundvikligt. Kaos.

Söndagsångest i all ära

.. men jag har höstlov! Men varför känns de inte bra att ligga på soffan och trycka i sig mandariner? Jo, för att den här månaden här förkylningen kommit samtidigt som min "hungrig-period" (pms-veckan), och jag får inte gymma samtidigt som jag trycker i mig mer mat än vad jag egentligen orkar av någon anledning. Imorgon dietar jag på smoothie och mandariner, och tar en lång powerwalk, för visst kan de inte skada förkylningen att gå ut och gå? Kan inte gå upp mer i vikt nu, de går bara inte. Speciellt inte på höstlovet. Skärpning nu ja har ju precis kommit igång på riktigt.
 
Blev hemskickad från jobbet idag för att jag hostade för mycket, och fick då även va lite realistisk och ställa in mitt crossfit pass på gymmet. Har istället käkat både kakor och chips och en javla massa annat, mår dåligt som fan. Jag får inte.

Varför

Vet du vem jag är? Inte jag heller. De enda jag vet om mig själv är att jag tänker för mycket, tar åt mig för mycket och vill säga mer än vad jag tillåter mig själv att göra.Jag är ingen ovanligt deprimerad 18-åring, tror jag. Dagboken är min plats, min fristad och mitt sätt att få tänka klart.

Nyare inlägg